Minnen från Tjuvholmen 1921 – 1924

Nedtecknade av Börje Ohlsson 1994.

Sommarstugor på Tjuvholmen

Omkring 1921 blev det populärt att skaffa sig en sommarstuga, så man kunde komma ut ifrån staden. Ute på Tjuvholmen fanns då möjligheter att komma över tomter som man kunde hyra och bygga på. Det var Domänverket som ägde marken då.

Frisörmästare P J Lindkvist hade redan byggt en stuga och sonen Ejnar bedrev fiske runt holmarna i Sjösaviken och Mellanfjärden. (Hans hustru hette Hulda). De som sedan byggde stugor där ute var bl a Ernst Pettersson, Sam Brännberg, banvaktmästare Albin Karlsson, rådman Edvin Nilsson, glasmästare C E M Carlsson och typograf (SN) Ragnar Landqvist. Karl Alfred Jonsson och August Jonsson byggde stuga tillsammans.

Idag finns många stugor ute på Tjuvholmen, 33 st, och på Enholmen 17 st samt Ängstugeområdet 26 st.

Bara en stig ut till Tjuvholmen

Någon väg dit ut fanns ej utan endast en smal stig. På gärdena däromkring som var inhägnade med gärdesgårdar betade oxar och hästar som ägdes av hästhandlare Samuelsson. Övriga som hade kor och hästar som betade där ute kom både från Östra- oh Lilla Kungsladugårdarna, samt från Hallbäcks Rosenkällagård.

Byggnadsmaterialet på cykeln eller med båt

Allt byggnadsmaterial fick forslas ut per båt eller cykel. Man fick passera två grindar som man var noga med att stänga ordentligt.

Vatten hittades med slagruta

Vattenfrågan löstes på så vis att en brunn grävdes av Åkerbergs i Enstaberga. Man hade gått med slagruta och konstaterat att på ett närgränsande område fanns vatten att få. De som bekostade pumpen var rådman Edvin Nilsson, bankvaktmästare Albin Karlsson och Ernst Pettersson. Hans son Helge Furusten har stugan kvar fortfarande och bor själv där fortfarande trots sin aktningsvärda ålder, han blir 90 år i höst. Helge har deras träbåt kvar ännu. Den sjösattes för första gången 1921 och byggdes av en möbelsnickare på N K. Han var farbror till Helge och hette Viktor Pettersson.

Vår stuga

Stugan som jag här kommer att skriva om byggdes 1921 av typograf Ragnar Landqvist. Varje gång han gick dit ut så tog han med sig en av granplantorna han passerade på vägen och planterade dem som en tomtgräns. Granhäcken, som fortfarande finns kvar, är stor och hög trots att den skurits ner åtskilliga gånger. Landqvist hade alltså varit förutseende och på ett tidigt stadium försäkrat sig om en tomt.

Kolonistugan flyttades från staden på isen

Innan Fors Ullspinneri byggde den nya fabriksbyggnaden på tomten vid Brännmästaregården i slutet av Repslagaregatan, hade Landqvist en kolonilott där. Han hade lite trädgårdsodlingar och också en liten kolonistuga. När det så blev klart att den nya fabriksbyggnaden skulle byggas så blev Landqvist tvungen att flytta därifrån.

Rotfrukterna var väl inte så svåra att flytta på, det var värre att få den lilla stugan ut till tomten han skaffat på Tjuvholmen. Men han fann på råd och hyrde, häst och släde och släpade den ut på isen på Mellanfjärden. Det gick så bra en bit ut mot Länsmansruggarna, utanför Brandholmen, men där brast isen och stugan åkte delvis ner i vaken. Hästen klarade sig bra och så småningom fick de även upp stugan, så färden kunde gå vidare mot Tjuvholmen.

Spillvirke byggde stugan

Omkring 1926 hade Landqvist överlåtit stugan till vaktmästaren på Folkungavallen, John Andersson. Han började nu bygga till stugan och höjde även taket. Han fick hjälp av grannarna Alfred Jonsson och hans son Bengt och Rune Axelsson, som då var anställd vid Folkungavallen. Man kan ännu idag se att spillvirke och gamla bräder i takstolarna troligtvis kommer från Folkungavallen, där det på den tiden förekom Tivoli, Barnens Dags-festligheter och Tivoli.

Efter att Lennart Hamlund en tid varit ägare av stugan fick jag och min fru Iris möjlighet att bli ägare av stugan. Det växte då stora björkar och granar på tomten, den största med grenar upp över taket på stugan. Det fanns ej el i någon av stugorna utan det var fotogenlampor och gasol som användes. Mysigt värre tyckte vi, som då hade tre barn, att få en sommarstuga. I närheten fanns också många lekkamrater till våra barn.

Stora spelkort i isoleringen

Åren gick och 1981 tänkte vi att det skulle vara skönt att isolera huset med Gullfiber. Till att börja med så fick vi hjälp av Olle Mellbjer och Gösta Gustavsson, som var vår dotters svärfar. Det var ett omfattande men trevligt arbete. När vi kommit så långt att vi skulle bryta bort panelen på väggen inåt gården, upptäckte vi någonting som var lite konstigt. Innanför panelen var som isolering fastspikad stora spelkort som var målade på tjock pappskiva.

Korten var i storlek 50 ggr 70 cm och det var både damer, kungar och knektar men också nummerkort i tydlig skepnad. Det blev nu dags att ta fram kameran och plåta av dem medan de satt kvar i väggen. Jag anade att det här kanske var något extra, så jag var mån om att slå in dem i plast och förvara dem uppe på vinden.

Ända sedan dess har korten förvarats där tills 14/10 -93, då jag tog ner dem till fotograf Göran Ekblom och konservator Wachtmeister på Södermanlands museum. De båda var överens om att det här var något som borde dokumenteras. ”Hör med Södermanlands Nyheter om de kanske kan efterlysa om någon kan förklara när dessa kort har använts och vem som tillverkat dem”.

Med hälsningar

Börje Ohlsson

Uppgiftslämnare: förre ombudsmannen Gunnar Landqvist, Bengt Jonsson, Kalle Landqvist och Helge Furusten.

Ovanstående minnesanteckningar gjorda 1994.

Renskrivet av Assar Alexandersson 2008 07 06, ytterligare bearbetat av Stefan Gustafsson 2014-04-15.

Kommentar: Börje har ett tidningsklipp med bild från SN där han visar upp ett av spelkorten.